Kirjoitetaanpa välillä suomeksikin. Tällä kielellä sentään pystyn sanomaankin jotain, sen sijaan että vain kirjoittaisin asioita peräkkäin MOTin avulla.
Alla olevassa tekstissä selitän lukuharrastuksestani. Luen nykyään varsin laiskasti, vaikka mieli tekisi lukea enemmänkin. En tiedä, mistä se johtuu. Ei sitä vaan jotenkin innostu. Vaikka luenkin vähän, luen silti paljon. Tai ainakin montaa kirjaa yhtä aikaa.
Olen monesti tilanteessa, että mulla on kesken useampi kuin yksi kirja. Tänään hoksasin kuitenkin, että tilanne on tavallistakin monimutkaisempi; minulla on kesken viisi kirjaa. Ne ovat: John Irving: A Son of the Circus, John Irving: Trying to Save Piggy Sneed, JD Salinger: The Catcher in the Rye, Ernest Hemingway: Den gamle och havet och Sven Hassel: Kuolema telaketjuilla.
Näistä Sieppari ruispellossa on ollut kesken kauiten, en muista edes milloin sen aloitin. Ei siitä ehkä vuotta ole, mutta voipi ollakin.
Onkohan tämä kovinkin tavanomaista lukea kirjoja näin jakomielisesti? Tunnustaako joku harrastavansa samaa, vai olenko ainoa? Joku tällaisessa lukutyylissä minua viehättää. Monenlaisiin mielentiloihin löytyy sopivaa luettavaa.
Esmes tuo Hassel, olen ne kaikki lukenut, mutta luen nyt jo toistamiseen. Hyvää vastapainoa tieteelliselle sonnalle. En ole sotahullu, en voisi mitään muuta sotakirjaa äkkiä kuvitella lukevani, mutta Hasselin musta huumori toimii. Oikeasti meinasin eräs yö tukehtua.
NP: Mesen plirinä
lauantai 29. maaliskuuta 2008
Om lektyren
Jag märkte att jag har glömt den viktigaste regeln i blogging. ”1) Tvinga de andra att läsa om dig.” Nu ska jag skriva liten om mig själv.
Jag tycker att läsa, men för någon orsak, läser jag ganska liten nuförtiden. Jag läser, men långsamt. Sällan sitter jag för en lång tid med en bok. Kanske ett par sidor i sängen, inte mera.
En sak saktar mig. Ofta läser jag inte bara en bok, men flera böcker på samma tid. Jag gjorde det redan som barn. Jag är liten underlig ibland. Nu har jag inte mindre än fem böcker oavslutad.
De böckerna är: John Irving: A Son of the Circus, John Irving: Trying to Save Piggy Sneed, JD Salinger: The Catcher in the Rye, Ernest Hemingway: Den gamle och havet och Sven Hassel: Kuolema telaketjuilla.
Jag gillar John Irving mycket. Men jag har läst de bästa böcker länge sen. Circus är inte mycket bra, tycker jag. Vi får ser hur länge det tar att avsluta det. Setting Free the Bears tog mig över ett år. Piggy Sneed är en novellsamling, inte dålig.
Jag började läsa The Catcher eftersom min vän Leena sade att jag borde läsa det. Hon är detsamma kvinna som sade att jag borde läsa Irving varför jag började läsa Cathcer. Jag vet inte om det är bra. Kanske.
De här böckerna är på engelska. Jag tycker att läsa böcker på engelska om det är det original språk. De finska översättarna är bra men en översättning är alltid en översättining. Jag vill veta vad den författaren har tänkt.
Den Gamle började jag läsa för det samma orsak som jag skriver den här berättelsen på svenska. Jag ville lära mig svenska. Jag valde boken på grund av storleken. Boken är ok. Jag hoppas att gamlingen får den fisken…
Sven Hassel är ett motvikt för min gradu. Jag är inte en militarist, jag bara tycker om Hassels svarta humor och enkla intriger. En natt kiknade (tukehtua nauruun) jag nästan. Madame gillade det inte: hon försökte att sova, jag skrattade som galen bredvid honom. Hassel är bra om man en osund sinne.
Ett bra kombination de här fem böckerna, tycker jag. Från skräproman till klassiker. Nu ska jag kanske läsa liten Salinger. Jag har inte läst det för månader.
Jag beklagar den här lång och ointressant berättelsen, men ni måste komma ihåg att jag skriver att lära mig, inte att roa.
NP: ingenting.
Jag tycker att läsa, men för någon orsak, läser jag ganska liten nuförtiden. Jag läser, men långsamt. Sällan sitter jag för en lång tid med en bok. Kanske ett par sidor i sängen, inte mera.
En sak saktar mig. Ofta läser jag inte bara en bok, men flera böcker på samma tid. Jag gjorde det redan som barn. Jag är liten underlig ibland. Nu har jag inte mindre än fem böcker oavslutad.
De böckerna är: John Irving: A Son of the Circus, John Irving: Trying to Save Piggy Sneed, JD Salinger: The Catcher in the Rye, Ernest Hemingway: Den gamle och havet och Sven Hassel: Kuolema telaketjuilla.
Jag gillar John Irving mycket. Men jag har läst de bästa böcker länge sen. Circus är inte mycket bra, tycker jag. Vi får ser hur länge det tar att avsluta det. Setting Free the Bears tog mig över ett år. Piggy Sneed är en novellsamling, inte dålig.
Jag började läsa The Catcher eftersom min vän Leena sade att jag borde läsa det. Hon är detsamma kvinna som sade att jag borde läsa Irving varför jag började läsa Cathcer. Jag vet inte om det är bra. Kanske.
De här böckerna är på engelska. Jag tycker att läsa böcker på engelska om det är det original språk. De finska översättarna är bra men en översättning är alltid en översättining. Jag vill veta vad den författaren har tänkt.
Den Gamle började jag läsa för det samma orsak som jag skriver den här berättelsen på svenska. Jag ville lära mig svenska. Jag valde boken på grund av storleken. Boken är ok. Jag hoppas att gamlingen får den fisken…
Sven Hassel är ett motvikt för min gradu. Jag är inte en militarist, jag bara tycker om Hassels svarta humor och enkla intriger. En natt kiknade (tukehtua nauruun) jag nästan. Madame gillade det inte: hon försökte att sova, jag skrattade som galen bredvid honom. Hassel är bra om man en osund sinne.
Ett bra kombination de här fem böckerna, tycker jag. Från skräproman till klassiker. Nu ska jag kanske läsa liten Salinger. Jag har inte läst det för månader.
Jag beklagar den här lång och ointressant berättelsen, men ni måste komma ihåg att jag skriver att lära mig, inte att roa.
NP: ingenting.
torstai 27. maaliskuuta 2008
En virtuell begravningsplats
Jag såg en intressant reklam i internet en stund sen. www.suru.fi (suru = sorgen) reklamerade en adressservice (jag vet inte, om man kan säga det, men det ser tuff ut med tre s!). ”Minns dina nära”, sade det.
Jag undersökte sidan. Intressant, mycket intressant. En adress skickat från internet, kanske det inte är mycket ond. Reklamen var liten underlig, men om man inte hinner i begravningen, det är allt det samma, om adressen är från internet.
Mycket värre är en sms-ljus. Sms-ljus?! Från suru.fi man kan skicka sms-ljusar till människor. Sjutton också (de svenskarna med dom galna svordomar)! ”Jävla, jag hörde just om det! Tråkigt att din mamma dog:´( Hoppas att den här sms hjälper i din sorg.”
Sidan erbjöd också ”en ny sätt att minnas en nästa”. En virtuell begravningsplats. Du kan planera graven - din egen eller nästans - och andra… Nu har Jag sätt allt.
NP: ingenting
Jag undersökte sidan. Intressant, mycket intressant. En adress skickat från internet, kanske det inte är mycket ond. Reklamen var liten underlig, men om man inte hinner i begravningen, det är allt det samma, om adressen är från internet.
Mycket värre är en sms-ljus. Sms-ljus?! Från suru.fi man kan skicka sms-ljusar till människor. Sjutton också (de svenskarna med dom galna svordomar)! ”Jävla, jag hörde just om det! Tråkigt att din mamma dog:´( Hoppas att den här sms hjälper i din sorg.”
Sidan erbjöd också ”en ny sätt att minnas en nästa”. En virtuell begravningsplats. Du kan planera graven - din egen eller nästans - och andra… Nu har Jag sätt allt.
NP: ingenting
maanantai 24. maaliskuuta 2008
Viivi minus Wagner
Jag ville prova på mina skickligheter i serieförfalskning. Jag valde den finska Viivi och Wanger -serien. Det är en berättelse om en samboende par, en kvinna och en gris. Mycket berömd i Finland. Serien var mycket bra förr, nuförtiden det är ok, tycker jag.
Anyway, jag suddade ut Wagner, den grisen. Det var inte lätta att hitta lämpliga serierna. Eller jag bara var fantasilös. I alla fall gjorde jag tre Viini minus Wagner -serier. De kunde vara värre, tycker jag.
Viivi är en kvinna, som är mycket hård för sig själv. Hon gör många fel och skäller ut sig själv. Hon t.ex. glömmer att stänga av kaffebryggaren och sitter vid fönstret fast hon är sjuk. Hon är också våldsam mot männen. Alltså är hon en typisk finska kvinna!
NP: CoB – Smile Pretty for the Devil
Anyway, jag suddade ut Wagner, den grisen. Det var inte lätta att hitta lämpliga serierna. Eller jag bara var fantasilös. I alla fall gjorde jag tre Viini minus Wagner -serier. De kunde vara värre, tycker jag.
Viivi är en kvinna, som är mycket hård för sig själv. Hon gör många fel och skäller ut sig själv. Hon t.ex. glömmer att stänga av kaffebryggaren och sitter vid fönstret fast hon är sjuk. Hon är också våldsam mot männen. Alltså är hon en typisk finska kvinna!
NP: CoB – Smile Pretty for the Devil
lauantai 22. maaliskuuta 2008
Katten Gustaf
Katten Gustaf är, enligt Wikipedia, den serien med den största spridningen i världen. För någon skull är Gustaf också mycket avskytt. I internet finns många sidor dedicerat till att göra spe av Gustaf.
Garfield minus Garfield är en av de nyaste. Det är inte dåligt. Här är ett exempel:
Iden är enkel: Gustaf är suddat ut.
När Gustaf är bort, ser Jon ut som galning. Men tänker vi det för en stund. När KATTEN Gustaf är bort, ser Jon ut som galning. Katten Gustaf är bara en katt, ett djur som förstår ingenting. Han känner den ljuden från burköppnare, inte mera.
Så, först tänkte jag, att Jon är galen från början. Men när jag tänkte på saken lite längre, började jag undra, om Jon egentligen är galen. Han är deppad, det är säkert, men kanske in galen.
Varför? Eftersom han ser ut som jag! Jag tror att vi alla gör konstiga saker när vi är ensamma. Katten Gustaf utan Katten Gustaf är en resa till den stängda världen av ensamhet, där allt är möjligt.
Jag är ensamma för den veckoslutet. Kanske har jag en natt då jag testar olika schampon…
Läs mera Garfield minus Garfield här.
NP: Viikate – Ensimmäinen runo
Garfield minus Garfield är en av de nyaste. Det är inte dåligt. Här är ett exempel:
Iden är enkel: Gustaf är suddat ut.
När Gustaf är bort, ser Jon ut som galning. Men tänker vi det för en stund. När KATTEN Gustaf är bort, ser Jon ut som galning. Katten Gustaf är bara en katt, ett djur som förstår ingenting. Han känner den ljuden från burköppnare, inte mera.
Så, först tänkte jag, att Jon är galen från början. Men när jag tänkte på saken lite längre, började jag undra, om Jon egentligen är galen. Han är deppad, det är säkert, men kanske in galen.
Varför? Eftersom han ser ut som jag! Jag tror att vi alla gör konstiga saker när vi är ensamma. Katten Gustaf utan Katten Gustaf är en resa till den stängda världen av ensamhet, där allt är möjligt.
Jag är ensamma för den veckoslutet. Kanske har jag en natt då jag testar olika schampon…
Läs mera Garfield minus Garfield här.
NP: Viikate – Ensimmäinen runo
perjantai 14. maaliskuuta 2008
På bio II
Jag gick på bio igår. Jag satt där i mörkret… …och ingen förde ett leverne!! Kanske har vi finnarna hopp?!
Jag såg den nya Rambon. Den var ganska bra, tycker jag. Mycket våldsam, otroligt våldsam, men ganska bra, om du inte tar den för allvarligt.
Någon kanske kommer ihåg filmen Hot Shot 2, crazy-komedin från 90-talet med Charlies Sheen. I Hot Shots parodieras många actionfilmer, bland annat Rambo II och III. I en scen drivas med våldet i filmer och Hot Shots blir ”den våldsammaste filmen i histori”.
Här är den scenen.
Rambo IV övergår alla! Det är visserligen inte så lustigt som Hot Shots… Men gå se filmen trots allt, det är bra om du gillar Ramboer.
Någon har sagt att man kan inte parodiera nutiden, eftersom nutiden är redan i sig själv en absurd parodi. Det är ibland så, tycker jag.
NP: Bruce Dickinson – Octavia
Jag såg den nya Rambon. Den var ganska bra, tycker jag. Mycket våldsam, otroligt våldsam, men ganska bra, om du inte tar den för allvarligt.
Någon kanske kommer ihåg filmen Hot Shot 2, crazy-komedin från 90-talet med Charlies Sheen. I Hot Shots parodieras många actionfilmer, bland annat Rambo II och III. I en scen drivas med våldet i filmer och Hot Shots blir ”den våldsammaste filmen i histori”.
Här är den scenen.
Rambo IV övergår alla! Det är visserligen inte så lustigt som Hot Shots… Men gå se filmen trots allt, det är bra om du gillar Ramboer.
Någon har sagt att man kan inte parodiera nutiden, eftersom nutiden är redan i sig själv en absurd parodi. Det är ibland så, tycker jag.
NP: Bruce Dickinson – Octavia
torstai 13. maaliskuuta 2008
Finnar i bussar
Vi finnarna vet inte hur vi borde bete oss i bussarna, det såg jag igen idag. Det är ofta de gamla, inte de unga, människor som ådragar problem, ser jag.
Den bussen, som jag åkte idag, var ganska full och många måste stå.
Första akten: Var står en finne?
Naturligtvis var där en 40-årig kvinn, kanske för den första gången i en buss. Hon visade hur en finne står i bussen. Hon hade bestämt sig att stå i mitten av bussen och förhindra gången fast den främre delen var sammanpackad.
Nå, på något sätt kom jag och Madame förbi kvinnan i bakre del och den trängseln var inte så svårt.
Den andra akten: Hur går en finne ut ur bussen?
En gamling förevisade. Någon trycker på knappen, bussen ska stanna på nästa hållplats. Oh, det är så spännande! Kanske fem personer flyttar mot dörren. Gamlingen är den sista. Vad gör han? Han vill vara den första, minst i TOP 3. Kanske stannar kusken bara för ett ogönblick och alla fem inte hinner ut. Ja, det är möjligt, tänker gamlingen.
Därför tränger han sig i trängseln och med stora svårigheter passerar ett par människor. Hans egen fru också! Vart är ni på väg? Vill du fly från din fru eller? Du hinner ut, lita på mig.
Det ser ut som vi finnarna inte klarar oss bland människor. Vi borde bo i landet och ha minst en kilometers distans till grannen. 1800-sekel stil, vet du. Eller skulle det vara tillräckligt, om jag hade liten distans? Kanske.
Jag vet inte. Jag vet bara att jag vill leva i Sverige, där är allt bättre.
NP: Turmion kätilöt – 4 käskyä
Den bussen, som jag åkte idag, var ganska full och många måste stå.
Första akten: Var står en finne?
Naturligtvis var där en 40-årig kvinn, kanske för den första gången i en buss. Hon visade hur en finne står i bussen. Hon hade bestämt sig att stå i mitten av bussen och förhindra gången fast den främre delen var sammanpackad.
Nå, på något sätt kom jag och Madame förbi kvinnan i bakre del och den trängseln var inte så svårt.
Den andra akten: Hur går en finne ut ur bussen?
En gamling förevisade. Någon trycker på knappen, bussen ska stanna på nästa hållplats. Oh, det är så spännande! Kanske fem personer flyttar mot dörren. Gamlingen är den sista. Vad gör han? Han vill vara den första, minst i TOP 3. Kanske stannar kusken bara för ett ogönblick och alla fem inte hinner ut. Ja, det är möjligt, tänker gamlingen.
Därför tränger han sig i trängseln och med stora svårigheter passerar ett par människor. Hans egen fru också! Vart är ni på väg? Vill du fly från din fru eller? Du hinner ut, lita på mig.
Det ser ut som vi finnarna inte klarar oss bland människor. Vi borde bo i landet och ha minst en kilometers distans till grannen. 1800-sekel stil, vet du. Eller skulle det vara tillräckligt, om jag hade liten distans? Kanske.
Jag vet inte. Jag vet bara att jag vill leva i Sverige, där är allt bättre.
NP: Turmion kätilöt – 4 käskyä
keskiviikko 12. maaliskuuta 2008
Internetberoende II
Jag slutade spela en spel i lördag. En internetspel som heter Hattrick. Jag spelade det liten över tre år och gillade det mycket. Jag loggade in i Hattrick nästan varje dag om jag hade ingenting som förhindrade mig. Nu, när jag har slutat, är det svårt att inte logga in. Jag är verkligen internetberoende.
Det är inte det spelet som jag saknar. Det har inte varit mycket intressant i sista tiden. (Usch, jag har svärigheter med ordföljden. Es tut mir leid.) Det är de människorna och det ointelligent pratet med dom.
Och inte alla är ointelligent. Igår behövde jag liten information från min vän, manager MacHammer. Och det var för min gradu = mycket intelligent! Om jag hade varit i Hattrick, skulle jag ha skickat MacHammer HT-posten i ett ögonblick, men nu hade jag ett problem. Jag har ännu inte fått kontakt till Mac (Till kan inte vara rätt. Vad skulle vara rätt?). Jag vet inte, vad jag borde göra. Kanske skickar jag e-posten. Det här är inte en telefon-sak...
Låter dumt, eh? Det ät det. Jag kan inte kommunicera utan en internetfotbollspel... O tempora, o mores. Snart använder jag MSN Messenger för att kurtisera min fru...
Någon kanske undrar, varför jag använder svenska. Jag har inte ändrat mitt modersmål, jag bara vill öva mig i svenska. Kanske behöver jag den i sommar. Otroligt, jag pratar svenska frivilligt! Om Merja Saariaho bara kunde se. Det är svårt att skriva en blog på finska, men det är mycket mera svårt (eller svårtare?!) på svenska. Hoppas att ni orkar läsa.
När jag började skriva, MS Word informerade mig att „den tyska korrekturläsningen är inte installerat. Vill du...“ Tydligen ser min svenska ut som tyska.
NP: Bruce Dickison – Solar Confinement
Det är inte det spelet som jag saknar. Det har inte varit mycket intressant i sista tiden. (Usch, jag har svärigheter med ordföljden. Es tut mir leid.) Det är de människorna och det ointelligent pratet med dom.
Och inte alla är ointelligent. Igår behövde jag liten information från min vän, manager MacHammer. Och det var för min gradu = mycket intelligent! Om jag hade varit i Hattrick, skulle jag ha skickat MacHammer HT-posten i ett ögonblick, men nu hade jag ett problem. Jag har ännu inte fått kontakt till Mac (Till kan inte vara rätt. Vad skulle vara rätt?). Jag vet inte, vad jag borde göra. Kanske skickar jag e-posten. Det här är inte en telefon-sak...
Låter dumt, eh? Det ät det. Jag kan inte kommunicera utan en internetfotbollspel... O tempora, o mores. Snart använder jag MSN Messenger för att kurtisera min fru...
Någon kanske undrar, varför jag använder svenska. Jag har inte ändrat mitt modersmål, jag bara vill öva mig i svenska. Kanske behöver jag den i sommar. Otroligt, jag pratar svenska frivilligt! Om Merja Saariaho bara kunde se. Det är svårt att skriva en blog på finska, men det är mycket mera svårt (eller svårtare?!) på svenska. Hoppas att ni orkar läsa.
När jag började skriva, MS Word informerade mig att „den tyska korrekturläsningen är inte installerat. Vill du...“ Tydligen ser min svenska ut som tyska.
NP: Bruce Dickison – Solar Confinement
sunnuntai 9. maaliskuuta 2008
I bio.
Jag läste en interessant artikel från en tidning. I själva verket skrev jag den. Här är det på finska och engelska.
Enligt en amerikansk undersökning är det trevligare att se en film i bio än hemma. Det är ingenting nytt, tycker jag. Bion har överlevat televisionen, VHS-tiden och ny DVD också. Det måste vara trevligt att gå på bio, eftersom vi är villiga att betala de höga priser.
Men det inte är så trevligt alltid. Varför inte? Eftersom de idiotiska människor, som sitter i mörkret med sina karameller i hansväskan, och andra dumbommar.
Jag gick på bio igår. Jag önskade se filmer av Joanna Quinn (Igen en fantastisk artikel. FIN, ENG), och därför gick jag i Hällä-teatern.
Naturligt satt jag vid en idiot, det är min tur... En kanske 22 år och 4 månader gammal tjej som gillade godis och hade en pytteliten händvaska. Ett par gånger hade den här tjejen, vi ska kalla henne Idiot-tjej, lust för söt. Då tog Idiot-tjejen en karamell från handväskan. Hon gjorde det tyst. Bara två minuter av RIPPLETI-RAPPLETI-GRÄVATI-BULLRATI varje gång! Pärkele!
Jag har en stor önskan i livet. Nå, jag har många, men det här är en av dom. Alla ni idioter där, Idiot-tjejen och andra, stanna hem och titta pä den djävla televisionen! Inte gå på bio om ni inte kan vara tysta.
NP: Min fru som dammsuger.
Enligt en amerikansk undersökning är det trevligare att se en film i bio än hemma. Det är ingenting nytt, tycker jag. Bion har överlevat televisionen, VHS-tiden och ny DVD också. Det måste vara trevligt att gå på bio, eftersom vi är villiga att betala de höga priser.
Men det inte är så trevligt alltid. Varför inte? Eftersom de idiotiska människor, som sitter i mörkret med sina karameller i hansväskan, och andra dumbommar.
Jag gick på bio igår. Jag önskade se filmer av Joanna Quinn (Igen en fantastisk artikel. FIN, ENG), och därför gick jag i Hällä-teatern.
Naturligt satt jag vid en idiot, det är min tur... En kanske 22 år och 4 månader gammal tjej som gillade godis och hade en pytteliten händvaska. Ett par gånger hade den här tjejen, vi ska kalla henne Idiot-tjej, lust för söt. Då tog Idiot-tjejen en karamell från handväskan. Hon gjorde det tyst. Bara två minuter av RIPPLETI-RAPPLETI-GRÄVATI-BULLRATI varje gång! Pärkele!
Jag har en stor önskan i livet. Nå, jag har många, men det här är en av dom. Alla ni idioter där, Idiot-tjejen och andra, stanna hem och titta pä den djävla televisionen! Inte gå på bio om ni inte kan vara tysta.
NP: Min fru som dammsuger.
maanantai 3. maaliskuuta 2008
Shlomo-edition:
As one of my most regular readers doesn't speak any Finnish, I'll translate this last bit to English :)
A phone call:
- Jussi.
- Is it Aimo?
- ... ... Excuse me?
- Is Aimo there?
- Erm, I think you have the wrong number.
- Sorry... ...Are you sure that you're not Aimo?
- Yes, pretty sure.
- Ok, sorry for the inconvienence.
- No problem. Bye.
A phone call:
- Jussi.
- Is it Aimo?
- ... ... Excuse me?
- Is Aimo there?
- Erm, I think you have the wrong number.
- Sorry... ...Are you sure that you're not Aimo?
- Yes, pretty sure.
- Ok, sorry for the inconvienence.
- No problem. Bye.
Puhelu:
-Jussi.
-Onks Aimo?
-... ...Anteeksi?
-Onks Aimo siellä?
-Ööö, mä luulen, että sulla on väärä numero.
-Anteeks... ...Ootsä varma, että sä et ole Aimo?
-Joo, melko varma.
-Aha, anteeksi häiriö.
-Juu ei mitään. Moro
NP: RHCP - Especially in Michigan
-Onks Aimo?
-... ...Anteeksi?
-Onks Aimo siellä?
-Ööö, mä luulen, että sulla on väärä numero.
-Anteeks... ...Ootsä varma, että sä et ole Aimo?
-Joo, melko varma.
-Aha, anteeksi häiriö.
-Juu ei mitään. Moro
NP: RHCP - Especially in Michigan
ESC
Lauantaina se taas selvisi. Suomen musakunniaa lähtee puolustamaan Teräsbetoni. Mulle ihan sama, kunhan ei ole Kari Tapio.
TB:ssä edes on hiukkasen huumoria mukana, vaikka vitsi Suomessa onkin jo vähän vanha. Ensimmäinen levy kantoi toisenkin levyn kohtalaiseen myyntiin, vaikka älppy tylsä olikin. Nyt bändi yrittää viimeisenä oljenkortena nousta otsikoihin Viisujen avulla.
Kari Tapio taas, se nyt vaan on osoitus siitä, että suomalaiset ei tajuu. Muut lähettävät jonkun käsinukkekalkkunan esiintymään tai jotain Verka Serduchka -kamaa. Suomalaiset harkitsee jotain vanhaa ukkoa sinne pönöttämään. Ymmärrän, että keski-ikäiset naiset siitä tykkää, mutta se nyt ei ole Euroviisujen idea.
Suomessa valitettavasti Euroviisujen idea tuntuu olevan promota uusia artisteja tai lämmittää uraa uudelleen. Siellä kisaavat jotkut Jiput ja Tippa ja Kuppa. Eihän siinä mitään, mutta kuitenkin. Esitykset ovat niin lame-ass meininkiä kuin olla ja voi. Moni tykkää varmasti Jipusta, mutta kuka kuvittelee, että sillä menestyy Viisuissa? Ei pärjää tylsällä, ei.
Mun puolesta osallistuminen Viisuihin voitaisiin lopettaa kokonaan. Mutta jos jatkamme, ihmisten pitää tajuta, että se ei ole mikään laulukilpailu. Se on show-meininkiä, Euroopan suurimpia homofestareita. Ei siis karitapioita, vaan vähän hyymöriä.
NP: Killswitch Engage - Desperate Times
TB:ssä edes on hiukkasen huumoria mukana, vaikka vitsi Suomessa onkin jo vähän vanha. Ensimmäinen levy kantoi toisenkin levyn kohtalaiseen myyntiin, vaikka älppy tylsä olikin. Nyt bändi yrittää viimeisenä oljenkortena nousta otsikoihin Viisujen avulla.
Kari Tapio taas, se nyt vaan on osoitus siitä, että suomalaiset ei tajuu. Muut lähettävät jonkun käsinukkekalkkunan esiintymään tai jotain Verka Serduchka -kamaa. Suomalaiset harkitsee jotain vanhaa ukkoa sinne pönöttämään. Ymmärrän, että keski-ikäiset naiset siitä tykkää, mutta se nyt ei ole Euroviisujen idea.
Suomessa valitettavasti Euroviisujen idea tuntuu olevan promota uusia artisteja tai lämmittää uraa uudelleen. Siellä kisaavat jotkut Jiput ja Tippa ja Kuppa. Eihän siinä mitään, mutta kuitenkin. Esitykset ovat niin lame-ass meininkiä kuin olla ja voi. Moni tykkää varmasti Jipusta, mutta kuka kuvittelee, että sillä menestyy Viisuissa? Ei pärjää tylsällä, ei.
Mun puolesta osallistuminen Viisuihin voitaisiin lopettaa kokonaan. Mutta jos jatkamme, ihmisten pitää tajuta, että se ei ole mikään laulukilpailu. Se on show-meininkiä, Euroopan suurimpia homofestareita. Ei siis karitapioita, vaan vähän hyymöriä.
NP: Killswitch Engage - Desperate Times
Tilaa:
Blogitekstit (Atom)
