Internetberoende II

Jag slutade spela en spel i lördag. En internetspel som heter Hattrick. Jag spelade det liten över tre år och gillade det mycket. Jag loggade in i Hattrick nästan varje dag om jag hade ingenting som förhindrade mig. Nu, när jag har slutat, är det svårt att inte logga in. Jag är verkligen internetberoende.

Det är inte det spelet som jag saknar. Det har inte varit mycket intressant i sista tiden. (Usch, jag har svärigheter med ordföljden. Es tut mir leid.) Det är de människorna och det ointelligent pratet med dom.

Och inte alla är ointelligent. Igår behövde jag liten information från min vän, manager MacHammer. Och det var för min gradu = mycket intelligent! Om jag hade varit i Hattrick, skulle jag ha skickat MacHammer HT-posten i ett ögonblick, men nu hade jag ett problem. Jag har ännu inte fått kontakt till Mac (Till kan inte vara rätt. Vad skulle vara rätt?). Jag vet inte, vad jag borde göra. Kanske skickar jag e-posten. Det här är inte en telefon-sak...

Låter dumt, eh? Det ät det. Jag kan inte kommunicera utan en internetfotbollspel... O tempora, o mores. Snart använder jag MSN Messenger för att kurtisera min fru...

Någon kanske undrar, varför jag använder svenska. Jag har inte ändrat mitt modersmål, jag bara vill öva mig i svenska. Kanske behöver jag den i sommar. Otroligt, jag pratar svenska frivilligt! Om Merja Saariaho bara kunde se. Det är svårt att skriva en blog på finska, men det är mycket mera svårt (eller svårtare?!) på svenska. Hoppas att ni orkar läsa.

När jag började skriva, MS Word informerade mig att „den tyska korrekturläsningen är inte installerat. Vill du...“ Tydligen ser min svenska ut som tyska.

NP: Bruce Dickison – Solar Confinement